Efter två glas vin känner jag mig sådär lagomt sentimental som man ska känna sig när man lämnar tryggheten för nya möjligheter och utmaningar...
Det finns så mycket jag ser fram emot där nere och samtidigt så mycket som jag kommer sakna och förmodligen känna mig smått tom utan när jag väl sitter där i mitt rum på 17 kvm. Men det hör livet till, och det kommer (förhoppningsvis) finnas kvar när jag åter beger mig hem över små helger och dylikt.

Jag hade faktiskt lovat mig själv att inte vara särskillt känslosam och personlig på bloggen, men det här är väll ändå inte så illa intalar jag mig själv.. lär ju inte vara ensam om mina tvivel inför framtiden även om tron på mig själv finns där.

Har inte börjat packa än, det får bli imorgon.. som vanligt med andra ord, varför inte söka lite spänning i vardagen, även om det bara handlar om att packa inför nytt liv dagen innan man åker.
När jag säger packa menar jag även dom andra trevliga uppgifterna som följer därmed, sortera skiten (ni får ursäkta ordvalet men men) så man inte får med sig allt det man egentligen klarar sig alldeles utmärkt utan.

Just ikväll, med vinglas i hand, sitter jag i Världens Bästa Ronjas enorma soffa på 4,5 fiin fiina meter otroligt sköna soffa och vill helst inte att kvällen ska ta slut... Imorgon skiljs vi åt när hon åker till sin älskade man och sen ses vi inte på ett bra tag, känns SMÅTT sorgset. Vilken asocial tjej kanske ni tänker nu som sitter med sin mac i knäet och bloggar när hon borde umgås med sin vän, men nu är det faktiskt så att hon har en liten spa-kväll här med ansiktsmasker och så, så det är faktiskt HELT OKEJ. Hahahah :)

Nu tänkte jag att Ronja kunde få läsa igenom så det inte är allt för många stavfel, ger bort mig själv lite nu och erkänner att jag inte orkar läsa igenom efter dom... måste av någon anledning skriva blogginläggen på firefox för att upplägget ska bli som jag vill och då är det inte automatisk rättstavelse, av någon fin anledning.

EP